MoreThanWords

21 gram kärlek

Jag mötte honom i en videobutik och det var kärlek vid första ögonkastet.

Ett halvår senare flyttade vi ihop.

Ett år efter det gifte vi oss.

Tills döden skiljer oss åt. – Trodde vi.

Vi gjorde allt tillsammans.

Själsfränder brukade vi kalla oss för, för det var det vi var. Själsfränder.

Ett, två, tre år har vi varit gifta i, ca 66 år kvar att leva med varandra. – Trodde vi.

– Den kvällen -

Han var på väg att hämta mig från mitt jobb.

Det var ovanligt lite trafik precis den kvällen så han tog vägen över bron.

Jag stod och väntade på andra sidan bron och längtade så efter honom.

Räknade varje sekund.

Om bara någon minut skulle något hemskt hända, men det visste jag inte så jag fortsatte att räkna.

Ett, två, tre sekunder. Fyra, fem, sex sekunder. Tjugofem, tjugosex, tjugosju sekunder.

Då kom den. Smällen. Smällen som skulle förända mitt liv.

Jag sprang till den rykande bilen med gråt i halsen.

Jag visste att det var han, min själsfrände som satt i bilen.

Det kände jag på mig.

Han överlevde det inte.

- Tre dagar senare -

Jag står på bron, bredvid lyktstolpen som han krockade med.

Dom sista orden som formades på hans läppar var ”Jag älskar dig”.

Jag håller fast i räcket och böjer mig över, ser ner i det blanka, svarta vattnet.

– Jag älskar dig också. Viskar jag och hoppar.

Tillsammans i nöd och lust.

Julia Tannemyr